Vilken ras det än är så har jag några saker jag tycker är viktiga.

Så klart en frisk hund, både fysiskt och psykiskt.

En hund för mig är något som tillför glädje och harmoni i livet.

Det ska kännas skönt att ha hund. Hunden ska vara enkel att ha och umgås med. 

Det ska vara en individ som du ser som en mycket kär familjemedlem.

Här skulle jag kunna rada upp alla de hundar jag har haft under de fyrtio år jag varit hundägare men det skulle ju bli illa tråkigt. Så jag väljer att berätta lite kort om de första hundarna vi hade. Det är drygt fyrtio år sen min mamma och jag skaffade en shetland sheepdog, en liten hanvalp som hette Ricky. Söt som en liten karamell så klart uppstod kärlek hos då 10 åriga Maria. Relationen blev dock inte långvarig, efter ett par veckor började Ricky springa på stolsben och dylikt. Mamma och uppfödaren tog valpen och åkte till blå stjärnan, tror det var Helsingborg. Det var sista gången jag såg Ricky. Det visade sig att Ricky hade fått en ögonsjukdom och var helt blind på ena ögat och hade kraftigt nersatt syn på andra ögat. Veterinären rekommenderade avlivning. Mor min som alltid har haft ett varmt hjärta tog valpen och sprang ut. Efter en stund förstod mamma att det inte var rätt och riktigt att behålla en blind valp. Det skulle inte bli mycket till liv för Ricky om han redan som liten valp var helt blind. Mitt i allt elände så erbjöd uppfödaren mamma en bror till Ricky som var osåld. Mamma tog så klart emot den. Som tur var så var den valpen inte drabbad.  Så mamma kom hem med Lord, jag glömmer aldrig det ögonblicket när jag öppnade dörren och såg valpen i mammas famn. Min första fråga var om det var Ricky, nej sa mamma och grät en skvätt. Så klart älskade jag Lord med hela mitt lilla barnhjärta. Den relationen varade i 11 år trots att Lord var sjuklig i många år. Kronisk mag, tarm katarr och specialmat. Senare i livet fick han även sockersjuka. Min tappra mamma kokade högrev och ris till Lord i många år. När han fick socker gav hon honom spruta varje morgon. Till slut så la Lords njurar av och han fick somna 1985 på slöinge djursjukhus som då hade öppnat. Vid den tidpunkten hade jag köpte min första egna brukshund. En tervuren so hette Spinoys Adonis men det är en annan historia som ni kan läsa om under tervueren.