Liten Lilleman och mamma Småtta

Ute i svampskogen

Småtta smaskar på ben

Lilleman våren 2015

Maggie våran behagliga, lugna prinsessa. Den hunden kan man ta med vart man vill. Från kyrkan till krogen. Jag har aldrig sett henne bli uppstressad eller ha svansen mellan benen. Hon är lugnet själv. Hon är syster till lilleman och enda tiken i kullen. Jag har inte direkt blivit överöst med tikar men de som har kommit har varit bra och Maggie är inget undqntag. Hon är lugn och stillsam inomhus och full sprutt ute. Vi har tränat mycket viltspår och hon är färdig för anlagsprov. Vi har även tränat wn hel del hårda spår, på grus och asfalt och Maggie är grym!!! Vi har även gått på ringträning och lyckats ta oss iväg på en utställning. Hon fick very good hon med. Egentligen känner jag att hon kan gott få excellent för så bra ser hon ut. Hon ärnen tyst och enkel hund. Hon bryr sig inte speciellt mycket om andra hundar när vi jobbar, utan fokus är på mig. Hon kan dock bli lite grinig om de kommer för nära. Då kan hon fräsa till. Är hon lös leker och busar hon gärna. 

Hon har en smärttröskel utan dess like ochbnör hon födde sina valpar så märkte vi knappt att det varbigång. Hon varken bäddade eller flämtade. Hon har fått jätte mycket beröm hos veterinären för sitt lugna temprament och en veterinär sa att det är typiskt avelsmaterial, det gjorde mig glad. 

Lilleman, herr Fluff, Fluffeman, Skruffen, Kepsen, Tallefjanten ja kärt barn har många namn. Xhouse egen lilla clown.

Ingen kan motstå denna lilla pajas, det kunde inte vi heller. Hur smart är det att behålla en hane när man har 3 tikar som löper? Inte speciellt.... tyvärr så har jag mycket mer hjärta än hjärna och då blir det så och jag ångrar mig inte en sekund. Lilleman kommer ur Småttas enda kull född 2012, när Småtta blev 5 år så parade vi henne. Det fanns helt enkelt inte utrymme innan. Småtta begåvade oss med 5 valpar, en tik och fyra hanar.  Lilleman är född som nr 3. När det hade gått tre dygn så hade vår lille kille gått ner massor i vikt och var helt slapp. Husse fick ta den lille innanför tröjan och så åkte vi till veterinären. Jag var beredd på det värsta. Veterinären undersökte honom och hittade inga fel. Hon sa att det händer att valpar kommer efter i starten så vi vätskar upp honom, ni tilläggs matar och så ger vi honom en chans. Det är dock en terrier la hon till. När vi gett ett par mål från flaskan var han pigg igen. Vi fortsatte dock att ge honom extra några gånger per dygn. Sen var det kört, vi blev kära. När valpköparna kom så sa vi att vi skulle vänta med att sälja honom tills han växt till sig, så han var inte till salu. Vi visste både jag och husse att han skulle stanna.

 Lilleman är den gladeste hund jag vet. Hann älskar allt och alla. Hannhar dessutom fått lite för små läppar så han ser ut som han ler hela tiden. Han är otroligt rolig hund men busig. Han prövar vårt tålamod ständigt. Idag känner jag dock att jag kontrollerar honom ibde flesta situationer. Vi har kört en hel del lydnad och hans speciallite är konster. Hankan dansa, vinka, give me five, stänga lådor och nu tränar vi på att han ska torka sig när han är blöt. Vi har även testata agillty i en inomhusarena förra vintern och han var väldigt modig och vågade sig upp på höjder och balansgångar utan problem. Det somär jobbigt med honom är att han blir så uppjagad och glad när vi kommer till träningen så det tar 15 minuter innan vi kan börja träna.

Hans stora plus är att han är otroligt snäll. Han går ihop med vilka hundar som helst och han fullkomligen avgudar barnbarnen och de älskar honom. Vi har även börjat spåra lite och han är nogrann och ihärdig. 

Den här hunden skänker oss så oehört mycket glädje och kärlek.

Den 28/4 2007 föddes Siris andra kull, precis som i fösta kullen blev det en tik och två hanar. Den här gången kom tiken sist. Jag hade bestämt mig för att behålla en tik ur denna kull och trodde nöstan jag skulle bli utan. Sen kom hon , Xhouse Sixteen till vardags kallad Småtta. Hon är inte likt sin mor förutom på färgerna. Trefärgade huvuden med vita kroppar. Småtta är strävhårig som sin pappa medan Siri var korthårig. Till sättet är de totalt olika. Siri var otroligt självständig och löd när hon hade lust. Småtta vill vara till lags och lyda sin matte. Hon gör allt för sin matte och för mat i alla dess former. Siri åt när hon hade lust och när det var något gott. Småtta slukar maten och allt annat hon kommer över som är ätbart.  Siri gillade absolut inte andra hundar, speciellt inte hanar med förförisk blick, de klippte hon direkt. Tikar fungerade bättre. Hon accepterade de gånger hon var tvungen att umgås med mina vänners hundar, då gick hon två meter bakom mig och muttrade. Småtta däremot kan tycka det är trevligt med andra hundar och hon har aldrig startat något bråk. Det enda hon stör sig på är om de kommer för nära matte.

Småtta har jag gått några lydnadskurser med och ställt ut ett par gånger. Hon har fått very good och det är jag nöjd med. Hon är lättlärd och lydig. Hon har stor koncentrationsförmåga, bra kamplust och älskar att leta både godis och föremål. Första gången vi var på utställning var Småtta 4 år. Vi åkte till Malmö stora utställningen i mars som skk har. Det var ungefär 1000 hundar och minst lika mycket folk. Hon brydde sig inte ett dugg. När vi var färdiga i ringen somnade hon i mitt knä medan vi väntade på vårt sällskap. Det är lite så jack russell fungerar de gillar läget och blir inte speciellt upprörda över 1000 hundar. 

Min första jackrussell, henne köpte jag i 40 års present till mig själv, tyckte jag var värd det.

Jag ville ha en liten hund som sällskap till min tervueren Tea. Jag ville ha en rubust hund som kunde vara med på det mesta. Den skulle inte vara så liten så jag kunde rulla över den på natten och mosa den.

En gammal bekant till mig födde upp jack russell och av någon anledning som jag inte kommer ihåg idag så talade jag med henne. Hon berättade då att hon fått tillbaka en tik som var 4 månader. Hon ville sälja halva och lämna halva på foder. Jag och sonen åkte dit och tittade. Vi möttes av ett gäng skällande terrier. Mitt i högen fanns en liten glad plutt med strora bruna kulor till ögon. Jag var såld, det var kärlek vid första ögonkastet. Siri följde med hem. Det var precis som om hon aldrig varit någon annanstans. Hon gick rakt in i huset och  fjäskade lite för Tea sen sprang hon runt och hälsade på resten av familjen. Hon gjorde sig hemmastadd direkt och när kvällen kom så kröp hon ner under mitt täcke och somnade. När hon blev 2 år ville uppfödaren ha en valpkull det fick hon. Valparna föddes och växte upp hos mig. Hon fick en tik oc två hanar. Som tack för hjälpen fick jag en parning med uppfödarens hane och året efter fick hon sin andra kull. En tik och två  hanar igen.  Tiken som föddes i andra kullen fick namnet sixteen till vardags kallad Småtta. Siri fick vi ta bort för lite drygt ett år sen, alldeles för tidigt. Hon var inte ens fyllda tio år. Jag har alltid trott att Siri skulle bli en riktigt gammal tant men inte. Det var inte så hemskt länge sen jag såg Siris mamma och hon såg fräsch ut. Vi vet fortfarande inte vad Siri drabbades av. Hennes luftrör och lungor brakade ihop och hon hade svårt att få luft. En hund ska andas 20-25 ggr per minut i vila. Sista dagen Siri levde andades hon över 100 ggr per minut. Då hade hon en stor dos kortison och pencillin inget hjälpte. Jag såg skräcken i hennes stora bruna ögon och jag bestämde mig för att hon inte skulle lida på det sättet. Hon somnade hon också i min famn hemma i  köket påndagbädden. Vilken sorg, vi saknar henne oerhört fortfarande speciellt min sambo. Hon fick alltid åka med honom på hans  helgjobb. Åka bil var det bästa hon visste, näst efter att klippa möss. Hon var otroligt bekväm. När vi andra gick på morgonpromenad låg hon på soffan och tittade på oss. Kunde riktigt se hur hon tänkte, idioter vad ska ni ut och göra kl sex?  Hon lärde mig en viktig sak och det var att älska jack russell. Hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta för hon var en mycket speciell hund.

Addie och Ben.

Adddie var min första tervueren. Jag kunde egentligen noll och Addie var ingen lättväxlad kille. Snäll mot folk och tikar men hatade hanar.Blev egentligen samma sak med Ben förutom en sak, Addie var en jaktidiot. Han jagade allt vilt. Fanns det inget så letade han upp något. Han jagade även tikar. Hände några gånger att de ringde från granngården 2 km bort där de hade tikar och jag fick hämta. Pinsamt. Hans liv slutade allt för tidigt också. Han blev sju år när han blev påkörd. Att han klarat sig så länge var ett under. Det sista gick det inte att släppa honom  överhuvudtaget han drog direkt. Ben däremot var lugnet själv och jag kan inte komma ihåg att han smet iväg. Han var en son till Axa och en av de valpar ter henne som dog ung på grund av hjärtat. Han ramlade ner och dog när jag skulle gå ut med honom och Tea som vin hade skaffat då. Jag stog som ett fån med kopplet i handen och en död hund i andra änden. Vi visste då att han hade hjärtfel men de hade gett honom mellan ett halvår och två år att leva med hjälp av mediciner. Han levde två veckor efter diagnosen. Tea blev ensam kvar och jag började fundera på att skaffa en liten hund som sällskap. Lagom till min fyrtioårsdag köpte jag min första jacknrussell. 

Axa kom in i mitt liv när jag så tragiskt miste min kola. Jag hade insett att  Rådis inte ville tävla så jag köpte en tik till. Ingrid hjälpa mig att välja denna tik och vilken hund. Hon hade det mesta. Till att börja med en grym mentalitet, stabil, snäll och arbetsvillig. Vi nådde till elitklass spår och hon blev utställningschampion faktiskt. Dt var mer en slump. Jag och en annan gammal god vän Carina tog våra nästan jämnåriga tervueren tikar och åkte till Sofiero, Helsingborg. Vi bstämde oss för att visa varandras tikar. Min dam spännde upp sig riktigt fint och hon fick cert. Tror hon var under 2 år. Nästa cert kom också helt oväntat. Jag hade korat Axa och då och där fanns ingen extriör del. De sas att det kunde jag göra på utställning. Sagt och gjort jag anmälde mig. Passade då på att anmäla till själva utställningn också. Hör och hämpa hon fick ett cert till. Då skulle jag bara ha det sista. Så jag åkte till några till och 3-4 utställningar senare hade vi championatet. Axa bringade mig mycket glädje. Hon var enkel och följsam. Hon födde två kullar. Jag valde hanar med omsorg. Högt meriterade, korade och hälsokontrollerade. Första kullen 3 valpar, andra sex. Alla blev hyfsade. Några riktigt bra, några mindre bra. De verkade friska och krya. Det visade sig sen att en i varje kull knalldog på grund av hjärtat. Troligen någon ärftlig hjärtsjukdom som inte setts till på generationer.... Trots att man tror att man gör rätt så kan man aldrig sätta sig på höga hästar och tro att man lyckats åstadkomma något perfekt. Axa själv fick aggresiv bencancer och hon fick lämna oss endast sju år gammal fy vad jag sörjde. Jag hade placerat ut en fodertik i andra kullen, men hade själv helt tappat lusten för hund och valpar ja allt. Fodervärden bestämde sig för att ta en kull och jag fick erbjudandet att ta en till självkostnadspris. Jag nappade, så kom Tea in i mitt liv. Hon stannade i vår familj i nästan precis 13 år. Det är nu drygt 2 år sen hon lämnade oss och jag saknar henne. Hon var snällheten själv. Hade hon inte haft det goda hjärtat hon hade så hade mina terrier inte levt. De var inte speciellt snälla mot henne. Tea avgudade sina små vänner men de nonchalerade henne i bästa fall, i sämsta fall morrade de ut henne. De försökte ofta stjäla hennes mat och hon högg i maten och morrade, tur för terrierna. En gång när vi var ute och gick kom en lös labbetik som hoppade rakt på Tea då blev hon faktiskt arg och tryckte ner labbetiken som sen sprang hem med svansen mellan benen. Te var med när Småtta fick kullen med Maggie och Lilleman. Så underbar hon var mot valparna när hon fick tillfälle. Tyvärr blev det aldrig npgot tävlande med Tea men vi tränade en del hemma och hon var väldigt lydig. Min sambo döpte henne till stora, bruna hunden. Vi saknar vår brunhund fortfarande