Direktlänk till inlägg 11 maj 2015
Axa kom in i mitt liv när jag så tragiskt miste min kola. Jag hade insett att Rådis inte ville tävla så jag köpte en tik till. Ingrid hjälpa mig att välja denna tik och vilken hund. Hon hade det mesta. Till att börja med en grym mentalitet, stabil, snäll och arbetsvillig. Vi nådde till elitklass spår och hon blev utställningschampion faktiskt. Dt var mer en slump. Jag och en annan gammal god vän Carina tog våra nästan jämnåriga tervueren tikar och åkte till Sofiero, Helsingborg. Vi bstämde oss för att visa varandras tikar. Min dam spännde upp sig riktigt fint och hon fick cert. Tror hon var under 2 år. Nästa cert kom också helt oväntat. Jag hade korat Axa och då och där fanns ingen extriör del. De sas att det kunde jag göra på utställning. Sagt och gjort jag anmälde mig. Passade då på att anmäla till själva utställningn också. Hör och hämpa hon fick ett cert till. Då skulle jag bara ha det sista. Så jag åkte till några till och 3-4 utställningar senare hade vi championatet. Axa bringade mig mycket glädje. Hon var enkel och följsam. Hon födde två kullar. Jag valde hanar med omsorg. Högt meriterade, korade och hälsokontrollerade. Första kullen 3 valpar, andra sex. Alla blev hyfsade. Några riktigt bra, några mindre bra. De verkade friska och krya. Det visade sig sen att en i varje kull knalldog på grund av hjärtat. Troligen någon ärftlig hjärtsjukdom som inte setts till på generationer.... Trots att man tror att man gör rätt så kan man aldrig sätta sig på höga hästar och tro att man lyckats åstadkomma något perfekt. Axa själv fick aggresiv bencancer och hon fick lämna oss endast sju år gammal fy vad jag sörjde. Jag hade placerat ut en fodertik i andra kullen, men hade själv helt tappat lusten för hund och valpar ja allt. Fodervärden bestämde sig för att ta en kull och jag fick erbjudandet att ta en till självkostnadspris. Jag nappade, så kom Tea in i mitt liv. Hon stannade i vår familj i nästan precis 13 år. Det är nu drygt 2 år sen hon lämnade oss och jag saknar henne. Hon var snällheten själv. Hade hon inte haft det goda hjärtat hon hade så hade mina terrier inte levt. De var inte speciellt snälla mot henne. Tea avgudade sina små vänner men de nonchalerade henne i bästa fall, i sämsta fall morrade de ut henne. De försökte ofta stjäla hennes mat och hon högg i maten och morrade, tur för terrierna. En gång när vi var ute och gick kom en lös labbetik som hoppade rakt på Tea då blev hon faktiskt arg och tryckte ner labbetiken som sen sprang hem med svansen mellan benen. Te var med när Småtta fick kullen med Maggie och Lilleman. Så underbar hon var mot valparna när hon fick tillfälle. Tyvärr blev det aldrig npgot tävlande med Tea men vi tränade en del hemma och hon var väldigt lydig. Min sambo döpte henne till stora, bruna hunden. Vi saknar vår brunhund fortfarande
Mitt i allt julstök är det skönt att ha hund, är ju tvungen att ge sig ut och släppa stressen ett tag. Har ju hunnit med ett veterinärbesök till mellan inläggen. Denna gången var det löpet som inte ville sluta. Vet ingen hund som är tålmodigare än Ma...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 | 20 | 21 |
22 |
23 | 24 |
|||
25 |
26 | 27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|